För över 1 år sen träffade jag Jonatan Nielsen.

Då, inför NHL-draften 2011, gjorde jag en intervju med honom om hans egna tankar och funderingar kring det som väntade. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Nielsen inte borde ha blivit draftad då och när det sen visade sig att han inte blev det så kände jag nästan omedelbart att det var en feldömning av större kvantitet, ännu värre blev den känslan när jag följde honom och de andra på nära håll under sommaren och delar av hösten förra säsongen där höjdpunkten utan tvekan var ET-mötet Linköping – HV71 i Tranås, i samma hall där han själv lirat som liten grabb.

Under hela säsongen visade han att han tagit flera steg i sin utveckling och att han borde ha blivit draftad redan förra sommaren. När årets draft i Pittsburgh gick av stapeln för snart två veckor sedan så fick han den upprättelse som han förtjänade. Äntligen hade åtminstone ett lag tagit sitt förnuft till fånga då Florida Panthers tingade honom i den sjunde rundan som 194:e spelare totalt, vilket jag ändå tycker var sent sett till vad han har att erbjuda. Jag gör en enkel jämförelse med exempelvis Simon Fernholm från Huddinge, och kommande säsong i Frölunda J20, som gick i rundan före Jonatan Nielsen, i mina ögon är Fernholm snäppet sämre över så gott som hela planen men visst kan hans kroppshydda ge honom fördelar ”där borta”, men räknar vi kvalité så väljer jag Nielsen 11 gånger av 10.

Just befinner han sig på camp i Florida och det ska bli riktigt kul att följa hans fortsatta utveckling, både där men främst på hemmaplan. Det är i år han ska ta det slutgiltiga steget i Sverige och JVM känns gjutet också.

Nu är det bara nästa kille som behöver upprättelse. Ännu en kille som, i en rättvis värld, borde ha gått i draften.